Idag tänkte jag närma mig ämnet prosadikt igen, och börja med att läsa
den här essän av
Pierre Alferi.
Det visar sig att jag är alldeles för trött för det. För stort ämne. För lite tid.
Men,
vad är egentligen skillnaden mellan prosa och poesi?, är kanske frågan man bör börja med att ställa sig. Var finns den gränsen?
Är inte
Claude Royet-Journouds
poesi (en beteckning han själv inte sätter ut) också ett slags prosadikt?
(Jag antar att det finns en del material på franska att googla om man är franskkunnig..).
Dock ska jag väl tillägga att jag inte har för avsikt att radera Michaux och Ponge och Jacob ur Litteraturhistorien, min
aversion (om jag nu tillåter mig att kalla det så) mot prosadikt kommer sig snarare mot den
urvattnade
formen av prosadikt som jag alltför ofta mött, där prosadikt utom
Sverige ofta har ett absurt eller fantastiskt drag, får den i Sverige
en slarvig
form (också ett
problem, att det blivit en så tydlig form, en subgenre) som jag inte
förstår meningen med. Varför miljöbeskrivningar utan berättelse, inte
mycket
insikter eller
musik eller något poetiskt över huvudtaget.
och inte mycket för mig intressanta nyheter
att rapportera på det litterära fältet. om jag är tyst, tystare än
förut är det därför. om jag inte är det för att jag får för mig att jag
har något att säga.
bloggar.se-etiketter: prosa, dikt, litteratur, prosadikt
